Ja där sitter jag! Blev uppringd på förmiddagen och självklart tackar man ja! =) Alla möjligheter att jobba tar man! Det behövs....

Men vi va på badhuset ändå... Jag hade ju lovat mina små   ..

Så vi va där mellan 13.30-16.30 fikade och badade... fikade och badade... fikade och badade.. =)

Kevin va för en gångs skull väldigt lugn då vi kom dit. Tror han blev lite överväldigad då det var så mkt barn där.. större barn... Han blev nästan blyg.

Men efter en stund så flängde han på i vattnet som en liten fisk.. Jättebra träning är det oxå. Som jag tidigare skrivit så kan Kevin vara väldigt stel i kroppen och klumpig. Men i vattnet märker man att han trivs!

Man märker av hans stelhet mest på morgonen.. han har ingen styrka i händerna och har svårt att knäppa knappar, dra på sig strumporna, spänna bältet i byxorna. Han har även svårt att dra igen dragkedjor då han inte får riktigt grepp och enl honom själv så "killas&stix" det i händer och fingrar.

Det har vi ju fått höra att det har med hans motoriska svårigheter att göra... Så på morgnarna är det väldigt svårt att "skynda". Kevin behöver påbackning hela tiden.. han behöver att man hela tiden berättar för honom vad han ska göra härnäst.. Ex: Nu ska du ta på strumporna.... Nu ska du ta på byxorna... Så ser morgnarna ut.. VARJE dag..

Kevin har oxå stela leder, det märker man extra mycket då han ska gå utför trappen på morgonen. Han får hålla i sig med båda händerna i räcket och stapplar ett trappsteg åt gången. Hans böjlighet i fotlederna och i knäna är väldigt dålig just på morgonen.

Alma då... Hon är ju ett litet exemplar försig! Som hon for i vattnet idag.. hon hoppade från trampoliner och åkte rutschkana.. hon var alldeles blå om läpparna och vägrade sitta uppe ens för att värma sig 5 minuter..

haha.. det är underbart att se! Hon är verkligen en liten primadonna!

Mammas lilla hjärta!

Idag har vi ett badhusbesök inbokat på schemat...=)

Alma var uppe först och hon hade packat klart redan igårkväll.. hon är så duktig min lilla tös.. hon har sån bra framförhållning till saker och ting. Hn vet vad hon ska göra utan att jag behöver uppmana henne. Hon har blivit lite lillgammal på nåt vis..

Delvis tror jag det har att göra med Kevins sjukdomsbild.  Hon har växt upp lite i förtid.

Kevin tar tid och det vet hon. Och så måste det få vara. Men många gånger ändå känner man som om man inte riktigt räcker till. Hon behöver mig minst lika lycket som Kevin gör.. Och hon kan bli så arg på mig utan orsak. Hon kan få verkliga vansinnesutbrott då hon skriker och gråter hysteriskt... Det enda som hjälper är när jag håller om henne och gungar henne.. Hon behöver få vara liten... Hon har missat så mycket pga Kevin.

Nu säger jag inte att det är Kevins fel... absolut inte.

Men det kan inte vara lätt för Alma heller att agera Storasyster åt sin Storebror! För det är lite en sån roll hon tagit på sig. Hon tar hand om honom och hjälper honom. Trots att jag ALDRIG bett om det...

Man känner sig rätt ynklg ibland.. Vad hade jag kunnat göra annorlunda??

Jag har aldrig lagt över något ansvar på Alma, hon har förstått ändå. Och även om jag säger till henne at hon inte behöver se till/säga till Kevin så gör hon det ändå...

Hur får man bort det? Det är inte hennes ansvar.. Jag vill att hon oxå ska få vara barn. Hon är ju minst i familjen. Jag brukar försöka få till ensamtid med henne då vi hittar på något.. Och det gillar vi båda.. =)

Men hon blir ändå ofta arg på mig.. undrar om hon känner sig åtsidosatt?

Det är inte lätt för mig som mamma heller.. att försöka äcka till åt dem båda då dom har så olika behov.. Det finns 2 av DOM... men bara 1 av MIG....

För att en person ska få diagnosen ADHD så måste dessa symptom finnas och ha funnits under lång tid. Varje symptom ska också vara mycket mer påtagligt än vad man kan vänta sig utifrån personens ålder, kön och utvecklingsnivå, och ska också vara av sådan grad att de försvårar patientens liv betydligt.

• Koncentrationssvårigheter- Kevin har svårt at sitta stilla och lyssna, ta in information och uppfatta instruktioner.
• Motorisk hyperaktivitet-Kevin har svårt att hålla händer och fötter stilla även om han sitter still i sig. Han har även lite tics i ansiktet.
• Glömska-Kevin glömmer bort äldigt fort. Han kan bli obedd att bära sina smutsiga kläder till tväten, men på vägen mellan rummet och badrummet ser han något eller kommer han att tänka på något helt annat. S snabbt var den huvudsakliga uppgiften glömd.

Det finns även andra symptom som är vanliga bland personer med ADHD men som inte är nödvändiga för att få diagnosen.

• Nedsatt Motorik-Kevin har nedsatt motorik. Han är stel i lederna och har lite svårt att kombinera rörelser.Detta gör att Kevin inte gillar sporter, såsom att springa, spela fotboll.. mm.Skidåkning och simning är han däremot jätteduktig på! =)
• Problem med att tolka sinnesuttryck-Kevin har ibland svårt att se när en person är ledsen, han har svårt att se när personer "fått nog" mm.
• Tendens att upprepa eller "haka upp sig på" ord eller meningar-Kevin upprepar sig väldigt ofta. Det är precis som att han är osäker på om jag hör honom då han pratar. Jag måste ha 100% ögonkontakt med honom då han pratar och berättar. Viker jag bort blicken 2 sekunder så slutar han prata och börjar om från början igen då jag "ser" honom igen. Kevin behöver bekräftas då han säger något, om han tackar för maten så fortsätter han att upprepa ordet Tack Mamma eller Tack Pappa tills dess att vi säger varsågod.
• Känslomässig instabilitet-Kevin har lätt för att gråta. oftast så räcker det med att han blir ombedd att borsa tänderna, eller plocka ihop på sitt rum. Ibland räcker det med att man säger att han ska duscha för att han ska gråta. Han har väldigt mycket känslor inom sig. och det måste ju ut på nåt vis =)  

Nog om ADHD för ikväll... Mina   ligger och sover och jag ska göra detsamma snart... Badhuset imorgon... puuuh!

När Kevin var liten så var han lugnet själv.. han gjorde aldrig något väsen av sig.

Men långsamt så vände det.. ju äldre han blev ju mer aktiv blev han. N'r han var ca 3 år så vände jag mig till bvc-psykologen för hjälp och råd. Jag som mamma kände att något inte riktigt var som det skulle.

Vi fick tider hos den här bvc psykologen och gick dit på rätt täta träffar 8 ggr. Hon remiterade oss vidare till BUP där jag bad om en utredning på min son. Jag visste att det kunde ta lite tid, och det gjorde det verkligen!

Vi började gå på BUP då kevin hade fyllt 3 år, träff på träff.. undersökningar, tester... ja det tog verkligen inte slut!

När vi i Januari 2011 fick nog och KRÄVDE en riktig utredning så tog det 1 månad innan Mn lilla Älskling fick diagnosen ADHD och grova motoriska svårigheter.. Det tog oss 3 år av Kevins liv att få till utredningen, utredningen i sig tog inte ens en månad när dom börjat med testerna!

3 år av kämpande, inte minst från Kevin som hela tiden blivit missförstådd bland vuxna och andra barn, tänk hur han mått under alla dessa år.. har han trott att det varit något konstigt med honom? För han har verkligen stått ut med mkt.

Jag minns den dagen då jag fick svart på vitt.. Jag hade haft rätt i mina känslor som sa mig at något va fel!

Det var inte längre JAG som var en dålig mamma som inte orkade med min son... Det var inte mig det var fel på.. jag hade trott det. Alla människor som förmanade mig och sa att det var jag som överdrev.. det var inte något fel på Kevin..De var jag som inte sysselsatte honom nog bra... mmmmmm....

Jag minns hur jag grät.. mest av lycka, för nu visste jag ju att vi kunde börja hjälpa Kevin på rätt sätt! Han skulle bli förstådd och han skulle få all hjälp han behövde!

Under den våren 2011 så hade vi ett möte på BUP som jag minns speciellt... Där satt jag.. sen var det personal på BUP; Läkaren och han som gjort utredningen och vår handläggare. Mittimot mig satt rektorn på kevins skola.

Han påstod att Kevin kanske skulle skippa att börja första klass och gå om förskoleklass istället. Oj vad arg jag blev.. Det ar inte det som var Kevins problem! Herregud.. Kevin är jättesmart och väldigt duktig i det mesta han gör, det som atäller till det är att han tappar intresset alldeles för fort och han kliver gärna upp och gör någt annat var 5e minut..

Jag sa direkt att Kevin ska börja 1:an! han ska följa sina kompisar och börja 1a klass till hösten. och så blev det!

Vi har under dessa 3 år oxå gått igenom mkt annat. Vi blev rekomenderade en avlastningsfamilj till Kevin, och vi träffade en familj. men det blev inget av med det.. dels för att jag fick erbjudande av familjemedlemmar att dom kunde ha Kevin en helg i månaden.. vilket jag tycker hade vart det bästa för oss alla! Men trots att vi blev lovade  detta av en väldigt nära familjemedlem så har personen inte hållit vad den lovat.. och Detta avskyr jag.. Man kan inte lova KEVIN att han ska få komma och vara hos nån en helg och sen helt plötsligt inte hålla det.. jävligt dåligt.

Då ser jag helltre att man inte säger något till Kevin om planerna för en man är säker på att det är genomförbart.

Kevin blir väldigt arg och upprörd då man lovar honom något och sen inte håller det. Så därför lovar jag sällan något. Ska vi hitta på något så säger jag det till Kevin 1 timme innan det ska ske. Då vet jag att han inte behöver bli besviken!

Vi började medicinera Kevin under våren 2011. Och sen den dagen är hela Kevins liv annorlunda. Och våra oxå för den delen.

Kevin har svarat väldigt bra på medicinen och det fungerar för både honom och oss. Kevin får 10 mg Medikinet på morgonen och den börjar verka inom 20-30 minuter.

Från att va helt "vild" och uppriven till att kunna sitta och måla och koncentrera sig.

Så jaa.. Jag drogar min Son!

Ni som vill se det så..gör det! För mest troligt har ni ingen aning alls om vad det handlar om!

Så många gånger man har suttit och gråtit och varit helt uppgiven.. an vet varken ut eller in!

Jag älskar min son mer än livet! jag skulle göra vadsomhellst för honom!

Men att vara glad hela tiden finns inte i min vardag.

Att vara glad och hålla humöret uppe när ma kommer in och upptäcker att Kevin tagit sönder sin 3dje dvd-spelare, eller när man upptäcker att han stulit en tändare och nästa tänt på huset, eller när man ser att han suttit och klippt hål i sina kläder..

Jag är inte mer än människa. och jag gör så gott jag kan!

Medicinen har förändrat vårat liv, Kevin går i första klass tillsammans med sina jämnåriga kompisar. Han är jättediktig på att räkna och skriva och han blir bättre och bättre på att läsa!

Han VILL lära sig, och bärjar med läxan direkt då han kommit hem efter skolan!

Och utan medicinen hade han inte varit där han är idag. Han skulle gått om förskoleklass.

Vi har haft dagar då han inte fått medicinen. och det är jättejobbigt. Inte bara för oss.. utan mest för Kevin som sliter så ont.. han vet varken ut elelr in.. han böjar gråta utan anledning.. det känns bara jobbigt säger han..

Och mitt hjärta gråter och går  tusen bitar..

Han sliter så ont.. Han kämpar så hårt..

Och jag "drogar" hellre min son och ser honom glad..

Än att se honom gråta och inte må bra... Min älskade son..

Varför gör media såhär!? Dom som framställer oss föräldrar till barn med bokstavssjukdom som lata, och att "droga" barnen är för vår egen bekvämlighet. För att vi ska få tysta lugna barn?

Döm inte människan förrän du gått en dag i dennes skor.

Medicin eller inte... Det är inte en bekvämlighetsfråga. Det är barn det handlar om..

Och mår min son bra.. så är det bra!!

Samhället ser snett på min son utan medicinen.. han blir uttittad av både barn och vuxna. Jag har själv sett det.

Men Samtidigt så ser Samhället snett på mignär jag ger medicinen.. för då droga jag honom helt plötsligt?

Hur Vill Ni att jag ska uppfostra MIN son?

Ja så har den här dagen snart passerat med! Fått en hel del gjort.. Dammsugat, renbäddat alla 4 sängar.. så skönt när man kunde vädra samtidigt! Nu har vi käkat... Fiskbullar med potatis och broccoli =) Det är så gott med enkel mat då man äter det så pass sällan!

Fan vad sugen jag är på godis! eller choklad.... mm.. Men det blir inget av med det.. =/

Nu är det bara att vänta in Desperata Hemmafruarna...

Ska se om man kan slänga ihop något gott kanske?! Eller så åker jag in till stan och köper nåt litet gott till DH... ;)

Man måste ju unna sig ibland.. elelr hur! ;)

Och ännu är det ett tag till sommaren...

Vill ner 10-12 kg.. men det hinns nog med.. hehe ;)

See Yaa!

Ja gud vilka underbara dagar vi har haft nu ett bra tag... soligt och vackert på dagarna och kallt och stjärnklart på nätterna.. jag gillart! men Jag längtar till sommaren... det är MIN årstid.. ;)

Nu sitter jag med ett stooort glas svart kaffe och funderar på vad jag ska göra... och det enda jag kommer på är trista saker.. MEN som ändå ärhärliga när dom e gjorda! Som att RENBÄDDA SÄNGAR!! Det är skittråkigt.. Men jättehärligt då de e klart! Superväder för at hänga ut alla täcken o kuddar oxå =)

Blev inget badhus idag heller... läste på badhusets sida och idag va det tydligen gratisbad för alla skolbarn! åå herregud ad ungar det lär vara där! man lär ju inte få en härlig upplevelse tillsammans med sina barn om man ger sig dit nu! Rätt som det är har man ett annat barn i handen och ens eget flyter iväg nån annanstans.. ne huvva!

Vi tar badet i morgon då det INTE är gratis bad ;)

Snart smäller det oxå.. nu närmar sig 31/3 då jag ska sätta mig och skriva högskoleprovet! är jättenervös.. :/

Aja.. då har jag gjort det en gång iaf och får se vad det handlar om.. sån big deal är det ju inte.. ja kan ju göra det till hösten om jag vill, och om det inte går bra den här gången.

ÅÅ ikväll börjar DESPERATE HOUSEWIFES!!! *längtar*

Och Imorgon börjar GREY´S ANATOMY.. Dubbelavsnitt! Nu jäklar är våren här.. det vet man säkert då alla serier börjar igen.. haha ;)

Nä.. återkommer =)

Japp! Detta är mitt absolut sista försök till att blogga! Vet inte hur många gånger jag har försökt.. och visst går det bra dom första 10-15 inläggen.. men sen då?! Mitt liv verkar rätt trist om man sätter ord på det och skriver ner det på et papper.. Det är så mycket som inte komer med.. dom där små betydelsefulla ögonblicken som gör att man älskar sitt liv.. Det är ju just därför dom är så speciella.. för man kan knappt återge dem i ord! =)

Jag då.. vem är jag!?

Sara.. fyller 29 år i april i år =) Mamma till  helt underbara odågor =) Kevin.. mitt lilla mumintroll.. så odygdig och busig men ändå så älskad och unik! Kevin är en väldigt rörlig och impulsiv kille som fyller  år i år =)

Han fick en diagnos januari 2011 som lyder; AdHd och grova motoriska svårigheter.. Han och jag gör regelbundna besök på BUP sollefteå och han får även medicin. Han går i 1a klass och änsålänge går allt rätt bra! han är ätteduktig i skolan men hans problem är at han inte kan sitta still. Vi ska boka in et möte med oss föräldar/skola/bup så får vi se om det kommer fram några bra förslag på hur vi ska kunna hjälpa Kevin. =)

Sen så har jag ju oxå en liten prinsessa!! Mammas lilla rival... Alma! Hon fyller 6 år  år och är sin mammas raka motsats! Men vilken tjej.. så duktig hon är! hon donar och grejjar och hjälper till så mkt här hemma! Ni får inte tro att jag tvingar henne till att diska, hänga tvätt mm.. hon VILL och självklart får hon det =) 

Hon har ett stort intresse i kläder och att göra sig fin.. precis som mamma.. ;)

Men är det nån som kan sura och bli rktigt förbannad och omöjlig så är det hon! Oj vilket temperament tjejjen har! jag har sagt de till Pappa Pierre flera ggr. jag gruva mig för då hon kommer i tonåren! Men kanske blir det t ärtom då... hon gör bort trotsen nu istället ;)

Nej nu är kl alldeles för mkt.. Vi ska på Badhuset imorgon allihopa.. så det blir en dusch nu och sen sova!!

Natti Natti!!