När Kevin var liten så var han lugnet själv.. han gjorde aldrig något väsen av sig.

Men långsamt så vände det.. ju äldre han blev ju mer aktiv blev han. N'r han var ca 3 år så vände jag mig till bvc-psykologen för hjälp och råd. Jag som mamma kände att något inte riktigt var som det skulle.

Vi fick tider hos den här bvc psykologen och gick dit på rätt täta träffar 8 ggr. Hon remiterade oss vidare till BUP där jag bad om en utredning på min son. Jag visste att det kunde ta lite tid, och det gjorde det verkligen!

Vi började gå på BUP då kevin hade fyllt 3 år, träff på träff.. undersökningar, tester... ja det tog verkligen inte slut!

När vi i Januari 2011 fick nog och KRÄVDE en riktig utredning så tog det 1 månad innan Mn lilla Älskling fick diagnosen ADHD och grova motoriska svårigheter.. Det tog oss 3 år av Kevins liv att få till utredningen, utredningen i sig tog inte ens en månad när dom börjat med testerna!

3 år av kämpande, inte minst från Kevin som hela tiden blivit missförstådd bland vuxna och andra barn, tänk hur han mått under alla dessa år.. har han trott att det varit något konstigt med honom? För han har verkligen stått ut med mkt.

Jag minns den dagen då jag fick svart på vitt.. Jag hade haft rätt i mina känslor som sa mig at något va fel!

Det var inte längre JAG som var en dålig mamma som inte orkade med min son... Det var inte mig det var fel på.. jag hade trott det. Alla människor som förmanade mig och sa att det var jag som överdrev.. det var inte något fel på Kevin..De var jag som inte sysselsatte honom nog bra... mmmmmm....

Jag minns hur jag grät.. mest av lycka, för nu visste jag ju att vi kunde börja hjälpa Kevin på rätt sätt! Han skulle bli förstådd och han skulle få all hjälp han behövde!

Under den våren 2011 så hade vi ett möte på BUP som jag minns speciellt... Där satt jag.. sen var det personal på BUP; Läkaren och han som gjort utredningen och vår handläggare. Mittimot mig satt rektorn på kevins skola.

Han påstod att Kevin kanske skulle skippa att börja första klass och gå om förskoleklass istället. Oj vad arg jag blev.. Det ar inte det som var Kevins problem! Herregud.. Kevin är jättesmart och väldigt duktig i det mesta han gör, det som atäller till det är att han tappar intresset alldeles för fort och han kliver gärna upp och gör någt annat var 5e minut..

Jag sa direkt att Kevin ska börja 1:an! han ska följa sina kompisar och börja 1a klass till hösten. och så blev det!

Vi har under dessa 3 år oxå gått igenom mkt annat. Vi blev rekomenderade en avlastningsfamilj till Kevin, och vi träffade en familj. men det blev inget av med det.. dels för att jag fick erbjudande av familjemedlemmar att dom kunde ha Kevin en helg i månaden.. vilket jag tycker hade vart det bästa för oss alla! Men trots att vi blev lovade  detta av en väldigt nära familjemedlem så har personen inte hållit vad den lovat.. och Detta avskyr jag.. Man kan inte lova KEVIN att han ska få komma och vara hos nån en helg och sen helt plötsligt inte hålla det.. jävligt dåligt.

Då ser jag helltre att man inte säger något till Kevin om planerna för en man är säker på att det är genomförbart.

Kevin blir väldigt arg och upprörd då man lovar honom något och sen inte håller det. Så därför lovar jag sällan något. Ska vi hitta på något så säger jag det till Kevin 1 timme innan det ska ske. Då vet jag att han inte behöver bli besviken!

Vi började medicinera Kevin under våren 2011. Och sen den dagen är hela Kevins liv annorlunda. Och våra oxå för den delen.

Kevin har svarat väldigt bra på medicinen och det fungerar för både honom och oss. Kevin får 10 mg Medikinet på morgonen och den börjar verka inom 20-30 minuter.

Från att va helt "vild" och uppriven till att kunna sitta och måla och koncentrera sig.

Så jaa.. Jag drogar min Son!

Ni som vill se det så..gör det! För mest troligt har ni ingen aning alls om vad det handlar om!

Så många gånger man har suttit och gråtit och varit helt uppgiven.. an vet varken ut eller in!

Jag älskar min son mer än livet! jag skulle göra vadsomhellst för honom!

Men att vara glad hela tiden finns inte i min vardag.

Att vara glad och hålla humöret uppe när ma kommer in och upptäcker att Kevin tagit sönder sin 3dje dvd-spelare, eller när man upptäcker att han stulit en tändare och nästa tänt på huset, eller när man ser att han suttit och klippt hål i sina kläder..

Jag är inte mer än människa. och jag gör så gott jag kan!

Medicinen har förändrat vårat liv, Kevin går i första klass tillsammans med sina jämnåriga kompisar. Han är jättediktig på att räkna och skriva och han blir bättre och bättre på att läsa!

Han VILL lära sig, och bärjar med läxan direkt då han kommit hem efter skolan!

Och utan medicinen hade han inte varit där han är idag. Han skulle gått om förskoleklass.

Vi har haft dagar då han inte fått medicinen. och det är jättejobbigt. Inte bara för oss.. utan mest för Kevin som sliter så ont.. han vet varken ut elelr in.. han böjar gråta utan anledning.. det känns bara jobbigt säger han..

Och mitt hjärta gråter och går  tusen bitar..

Han sliter så ont.. Han kämpar så hårt..

Och jag "drogar" hellre min son och ser honom glad..

Än att se honom gråta och inte må bra... Min älskade son..

Varför gör media såhär!? Dom som framställer oss föräldrar till barn med bokstavssjukdom som lata, och att "droga" barnen är för vår egen bekvämlighet. För att vi ska få tysta lugna barn?

Döm inte människan förrän du gått en dag i dennes skor.

Medicin eller inte... Det är inte en bekvämlighetsfråga. Det är barn det handlar om..

Och mår min son bra.. så är det bra!!

Samhället ser snett på min son utan medicinen.. han blir uttittad av både barn och vuxna. Jag har själv sett det.

Men Samtidigt så ser Samhället snett på mignär jag ger medicinen.. för då droga jag honom helt plötsligt?

Hur Vill Ni att jag ska uppfostra MIN son?

 

Elin S

7 mars 2012 11:12

Hej Sara!

Jättebra skrivet utav dig, underbart att Kevin fått en diagnos och en medicin som faktiskt hjälper han. Jag blev förvånad från början i texten när jag läste om att det tog sån tid.. att dom inte gjorde det riktigt direkt. Det handlar ju faktiskt om en människas liv och välmående..
Jag är så fruktansvärt tacksam för att det finns medicin, för att det faktiskt finns något som hjälper en till att funka. Vad du än gör - ta inte åt dig om att du "drogar han" och slutar med medicinen!!! Finns alldeles för många som pratar om saker dom inte förstår... Utan min medicin vore jag inte där jag är idag och Kevin kommer förstå ännu mer hur mycket den betyder för honom när han blir äldre! Ge han en stor kram från mig :) Och en stor kram till dig med, kämpa på!!

Sara Kinisjärvi

7 mars 2012 12:59

Tack för din fina kommentar :)

 

Leena

8 mars 2012 07:16

Oj jag hade verkligen ingen aning om hur mycket du fått och får kämpa med det här. Vad skönt att Kevin har fått hjälp så att han mår bra och ni kan få en lugnare vardag...om du känner att medicinering är helt rätt ja då ska du lita på dig själv :-) och inte lyssna på förstå-sig-påare!

http://scraptroll.blogg.se

 

-Tess-

8 mars 2012 08:35

Hej gumman...
Vilken härlig och ärlig blogg du har! Mycket credit för det :)

Jag vet att du gör det bästa för dina barn och du ska aldrig belasta dig själv... Ibland räcker man inte till oavsett hur mycket man vill..
Ni verkar ha fått en mer lättsam vardag i och med Kevins medicinering.. Jag tycker inte att det är att droga honom, det är att hjälpa honom.. och är det någon som tycker annorlunda så är det som du säger att de har ingen aning om vad de pratar om och kan hoppa o skita, rent ut sagt! :)

Massor av kramar till dig o dina barn <3
-Tess W-

 

Jessan

8 mars 2012 18:39

Känner igen det du skriver så väl. Och det där med att folk tittar snett för man "drogar" sitt/sina barn är för att dom är totalt inkompitenta vad det gäller att inte passa inom normen. Och att folk säger att vi npf föräldrar är lata, tja va ska jag säga , dom har INGEN aning om vad vi föräldrar till barn med npf genomgår.

http://jessans-vardag.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ni ser nu... Helt jävla värdelös på att blogga! haha.. =)   Har inte hänt sådär super mycket här faktiskt... Vardag som vardag lixom! I helgen som var så for vi upp till Far och Maria på fredagen och blev bjudna på älgfärsbiffar, potatis och ...

Den här måndagen bjöd på nyhet efter nyhet! Först läser man i Allehanda att Helena Ekhom tackar för sig.. synd på en riktigt duktig skidåkerska! Sen på Nyheterna får man höra att Anja Pärson lägger av... vafaan! Alla våra duktiga skidåkerskor l...

Har mest slappat idag. Barnen kom hem runt 18.30. Bion hade varit jättekul tyckte dom.. Mästerkatten. När dom kom hem va dom lite hungriga så vi gjorde klämmackor i mackjärnet och fikade =)   Nu har jag precis påbörjat operation läggdax! Går ...

Är det idag! Känner mig jätteseg och trött.. blir en tidig kväll i kväll. Barnen skulle på bio med farfar idag innan dom åker hem, Mästerkatten skulle dom se =)   Vad gillade ni vinnaren i mello då?? Jag tycker den va riktigt bra, och dt kä...

Herregud vad Mello blivit bra... Så många bra bidrag!!   Mina favoriter..   Dead By April- Mystery      Loreen-Euphoria      Molly Sandén-Why Am I Crying      David Lindgren-Shout It Out         Min top 4!   ...